6+6+6

I allt beslutsfattande bör barnens rättigheter och bästa tas i beaktande, det tror jag vi alla är överens om.
Familjeledigheten i Finland behöver omstruktureras. Visst har barnen rätt till sina föräldrar och hurdana möjligheter föräldrarna har att närvara i sina barns liv kan vi hjälpa till att lagstifta om.
Begreppet föräldrar  innefattar en brokig palett, vi lever i en mångfald olika relationer och familjekonstellationer. 
Vi behöver sträva efter att skapa en ny uppdaterad, jämlik och rättvis lagstiftning.
Jag är en förespråkare av 6+6+6 modellen men med en förlängd tid att portionera ut ledigheten på.
Föräldraledigheten 6+6+6 innebär att ledigheten skulle förlängas till 18 månader.
 
En sex månaders period skulle vigas till vardera förälder och den tredje skulle föräldrarna dela mellan sig. 
Skulle den ena vårdnadshavaren/föräldern inte vilja nyttja sin ledighet skulle den tredje perioden förfalla, det skulle  öka jämställdheten i samhället, särskilt mellan dem som lever i parrelationer. 
Barn med en förälder eller vårdnadshavare skulle också omfattas av  6+6+6. 
 Möjligheten att dela ledigheten med någon annan nyckelperson i barnets liv skulle erbjudas.
Man kunde med fördel använda den sista gemensamma perioden till när barnet tillexempel börjar skolan eller under loven,  man saknar ofta förutsättningar att vara närvarande när barnen är lite större.
Språket i lagstiftning, dokumentation och blanketter som rör barnens hemförhållanden bör formuleras  mer inkluderande.  Texter bör omfatta regnbågsfamiljer och andra närstående som är vårdnadshavare.
En annan sak som behöver fixas är rätten till skolskjutsar
Här är det samhället och lagstiftningen som sätter käppar i hjulet för barnens rättigheter.  
Barn som bor i två hem  i olika kommuner får skjuts till skolan och tillbaka bara från där barnet är skrivet. 
 Praxisen i Finland och på Åland grundar sig på Högsta förvaltningsdomstolens beslut från år 2006, där man konstaterar att vårdnadshavarna ansvarar för skjutsen från alla andra adresser förutom den som anges på magistraten. Denna praxis är problematisk ur många synvinklar. Man förutsätter att föräldern har tillgång till bil, att det finns fungerande kollektivtrafik och många andra faktorer som inte är en självklarhet. 
 Beslutet är närmare 10 år gammalt och tar verkligen inte barnens rättigheter i beaktande. De barn som har två adresser blir dessutom utan många av de förmåner i kommunen där de vistas 50% av sin tid. Barn skall inte behöva bli exkluderade på grund av sina familjeförhållanden.
Nu är det dags att uppdatera Finland där man tar barns rättigheter på allvar.
 
Jessy Eckerman (S) riksdagskandidat nr  6
Annonser

”Jag röstar på Jessy”

Om du ger din röst till en riksdagskandidat så förväntar du dig att hen ska representera dig och dina värderingar, eller hur?

 

En åländsk riksdagsledamot bör förstås också ha täta kontakter med den åländska regeringen och ha Ålands bästa för ögonen. Men i riksdagen fattas väldigt många beslut. Konkurrenskraftsavtalet slog hårdast mot kvinnor inom offentlig sektor, och taxireformen har visat sig fungera väldigt dåligt, för att ta två exempel. Hur röstade, eller skulle din kandidat ha röstat?

Var står din tilltänkta kandidat när det kommer till kvinnors rättigheter, klimat/miljöfrågor och rasism, när det kommer till kritan?

Värnar din kandidat om den lilla människan och ett samhälle där alla är lika mycket värda och får vara med, från vaggan, genom yrkeslivet till en värdig ålderdom?

Är din kandidat 100 procent fri från kopplingar till näringslivet eller tankar om att använda politiken som en språngbräda till en lukrativ karriär längre fram?

Min röst går till Jessy Eckerman som har en stark socialdemokratisk kompass. Hon håller linjen och räds inte utmaningar.

Hon har inte den största kampanjplånboken, och hon är kanske inte lika erfaren och slipad som några av hennes konkurrenter. Men med råge väger hon upp det med flit och en stark, ärlig vilja att vara en samhällsförbättrare.

”The times are changing”-tiderna förändras, sjöng Bob Dylan. Och något håller på hända. Globalt och lokalt.

I USA skrällde socialdemokraten Alexandria Ocasio-Cortez och tog plats i kongressen, trots hård konkurrens och liten valbudget. Tänk om Jessy skulle göra det till synes omöjliga även här? Vi kan, om vi vill.

Gör som jag, lägg din röst på Jessy Eckerman, på löntagarlistan. Och du, du vet väl om att du kan förtidsrösta 3-9 april?

TONY WIKSTRÖM (S)

 

 

En kandidat som försvarar löntagare

I det kommande riksdagsvalet är det viktigt att rösta på partier och kandidater som lovar bilda en ny mera löntagarvänlig regering.

Sipiläs centerledda regering fattade många beslut som försämrade löntagarnas arbetsvillkor. Alla kan jag inte räkna upp i en enda insändare. I stället ska jag nämna några försämringar som jag tycker de åländska väljarna bör känna till eftersom de också drabbar åländska löntagare.

Intjänad semester begränsades under tiden för moderskaps-, faderskaps- och föräldrarledigheten.

Likaså försämrades villkoren för alterneringsledighet. Dessa försämringar är exempel på rättigheter som löntagarna kämpat för och nu får uppleva att delvis förloras.

Sipiläs regering gjorde stora förändringar som drabbade alla löntagare. Den årliga arbetstiden förlängdes med 24 timmar. Alla inom offentlig sektor fick sänkt semesterpenning med 30 procent.

Regeringen Sipilä skar ner anslagen till yrkesutbildningen och vuxenutbildningsstödet. Många av FPA:s stöd skars också ned bland andra grunddagpenningen och folkpensionen. Den s.k. aktiveringsmodellen ledde till sämre arbetslöshetsskydd.

För åländska löntagare och pensionärer är det livsviktigt att en riksdagsledamot från Åland lovar att inte försämra arbets- och livsvillkoren för dessa grupper. Det är i riksdagens besluten fattas. Ålands lagting har inte rätt att besluta i dessa för många livsviktiga frågor. Tänk på det när du röstar.

Vi röstar på Jessy Eckerman eftersom hon så klart visat att hon företräder löntagarna och andra grupper i samhället som är beroende av regeringens arbetsmarknads- och socialskyddspolitik.

Bill Flöjt

Inger Flöjt

Britt Sjöström-Kärki

Lasse Welroos

Harry Rönnberg

Johan Stark

Martin Nilsson

Kristin Mattsson

Barbro Sundback

Christina Henriksson

Löntagare, pensionärer och alla andra ålänningar

Det är helt rätt när redaktör Daniel Dahlén skriver att Jessy Eckerman är en framtidskvinna med kompetens och engagemang.

Det är också sant att Jessys kandidatur till riksdagsvalet var en insats för demokratin. När vi ställde upp Jessy fanns bara en lista Mats Löfström och Johan Ehn. Det hade räckt med en röst för att välja Mats Löfström till riksdagsman och Johan Ehn till hans ersättare.

 

Dahlén tycker att det är synnerligen olyckligt att Jessy Eckerman går till val för att lyfta frågor som är viktiga för löntagare, unga, feminister och klimatmedvetna. Istället borde hon enligt Dahlén som Mats Löfström säga att hon arbetar för hela Åland. Skulle vi göra som Dahlén föreslår skulle skillnaden mellan kandidaternas prioriteringar suddas ut. Debatten skulle bli minst sagt lam för inte säga helt ointressant. Att Löfström säger sig arbeta för Åland betyder inte att han prioriterar alla ålänningars intresse.

Under den gånga mandatperioden har Löfström varit med om att försämra löntagarnas arbetsvillkor. Han har förespråkat förändringar som gjort att alla måste jobba tre dagar mer per år utan någon som helst lönekompensation. Han har också stött ”aktiveringsmodellen” som har negativa följder för arbetslösa på Åland. Förslaget passar dessutom illa in på den åländska arbetsmarknaden eftersom Åland har så många små företag. Det tycker inte vi är att arbeta för hela Åland.

En nyligen genomförd gallup i Finland visar att nästan 50 procent vill ha en ny regering som leds av socialdemokraterna. Valgalluparna visar också att socialdemokraterna i Finland troligen kommer att bli största partiet i riksdagen efter valet. Det är bra för hela Åland. Sipiläs borgerliga regering jämfört med tidigare socialdemokratiskt ledda regeringar i Finland talar ett tydligt språk. De finländska socialdemokraterna är en stark garant för självstyrelsen. Dessutom är det ett arbetar- och löntagarparti. Därtill kräver 70 procent av finländarna att nästa regering skärper klimatpolitiken.

Att jobba för Åland innebär inte bara att jobba för självstyrelsens utveckling. Det är självklart att riksdagsledamoten stöder och lobbar för sådana förslag i riksdagen. Det är alla andra beslut som fattas i riksdagen och som påverkar ålänningarna och de åländska företagen som vi vill belysa med Jessy Eckermans kandidatur.

Talar man bara diffust om hela Ålands bästa är det oklart vad man vill göra för majoriteten av ålänningarna som är löntagare och pensionärer. Därför fokuserar vi på löntagare men det betyder inte att vi glömt pensionärer, företagare och alla andra som är beroende av en fungerande välfärdsstat. Det ena utesluter inte det andra.

KAMPANJGRUPPEN FÖR JESSY TILL RIKSDAGEN
LASSE WELROOS (S)
KAMPANJLEDARE

Kom och prata riksdagspolitik med oss!

Jag och min kampanjgrupp kommer att finnas representerade på Handelsmässan i Ålands Socialdemokraters monter. Handelsmässan går av stapeln i Baltichallen, Mariehamn 29-30 mars.

Kom och prata riksdagspolitik med oss!
Hurudant Finland vill du leva i?
Är du nöjd med den tills nyligen sittande regeringen? 
Jag tycker om att diskutera klimatfrågor och åtgärder, att Finland borde ha en samtyckeslag, frågor som rör arbetslivs-politik.

Ålands självstyrelse och svenska språket är de viktigaste frågorna för en invald riksdagsledamot från Åland. SDP kommer med stor sannolikhet att bli största parti i riksdagen nästa period jag är glad att Ålands Socialdemokrater har ett så gott samarbete med SDP.

”För SDP är Ålands självstyre och demilitarisering en självklarhet.
Det hållbarhetsjobb som görs på Åland är en förebild för resten av Finland. I Jessy Eckerman får Åland en riksdagsledamot med goda kontakter till Finlands största parti som värnar om tvåspråkigheten.
Jessy är driftig och kunnig. Löntagarna har i henne en egen kandidat, liksom de som värnar om vårt klimat, säger FSD:s ordförande Viktor Kock”

 

P.S Eftersom jag är på jobb (det finns även politiker som är löntagare) på fredagen så träffar ni mig säkrast senare på kvällen under fredagen. Kommer att vara på plats på Lördagen. Min kampanjgrupp och Ålands Socialdemokrater finns representerade under hela mässan.

 

Skärmavbild 2019-03-19 kl. 21.56.07.png

Syntolkning: vykort med en bild på Jessy ligger utspridda på ett bord. Bilden har röd bakgrund och en vit nummer 6 i en cirkel Jessy Eckerman och socialdemokraternas ros.

Det ÄR mitt ansvar!

Ja, det ÄR mitt ansvar att agera NU.
Ansvaret ligger på mig liksom på de andra som kandiderar för Åland till riksdagen.

Så vad kommer ni riksdagskandidater göra för de här ungdomarnas rätt till framtid, var ligger era prioriteringar?

Faktum är när de vuxna som sitter på makten inte längre klarar av att sköta världen växer en motrörelse, en kraftig motrörelse som nu engagerar ungdomar världen över.
Jag läser  att medelålders beslutsfattare, offentliga personer och en och annan näringsidkare på Åland väljer att förminska dessa ungdomars ställningstagande och agerande.
Genom att dela statusar på sociala medier där man förlöjligar, hånar, förminskar och gör sig lustig över ungdomarnas engagemang i klimatfrågan. Osmakligt är ordet.
All den kunskap och forskning vi har idag kan inte ha gått alla dessa vuxna människor förbi,  så lever man faktiskt fortfarande efter mottot “ingenting vi gör idag spelar någon roll, eftersom alla är utbytta om 100 år”?
Vi vet alla att när de vuxna som sitter på makten idag undviker att ta krafttag i klimatfrågan kommer resultatet att bli ytterst kännbart i framtiden för dem som är unga idag. Situationen kommer bli ytterst kritisk och katastrofal för deras barnbarn, enligt FN:s klimatrapport från i höstas som även den baseras på forskning. Det är därför de unga agerar.
Ungdomarna är en motrörelse som tar saken i egna händer och agerar de är inte passiva och de undviker inte debatten.
Dessa ungdomar har en röst och ett mål men de saknar förutsättningarna att påverka utfallet i val eftersom de är för unga för att ha rösträtt.  Bra jobbat klimat-kids stå på er bara!
Fortsätt organisera er och stå upp för er framtid, ni är en viktig del av den globala rörelsen!  Tumma aldrig på er rätt till en framtid! Er kamp kommer att ge resultat!
Jessy Eckerman (S) kandidat nr 6 i Riksdagsvalet

D´Hondts metod. Vem? Va!? Vilka?

D´Hondts metod eller heltalsmetoden är ett sätt att fördela rösterna i ett val.

Det gynnar stora partier och valförbund mellan mindre partier, medan riktigt små grupper kan ha svårt att komma igenom.

Jag tycker att riksdagsvalet skulle vara majoritetsval, dvs att den kandidaten som får mest röster självklart kommer in och den kandidaten som får näst mest personliga röster blir ersättare – oavsett lista.  Som det är nu kan man medvetet eliminera chanserna för partier och personer som vill ställa upp i riksdagsvalet. Det är inte  ett särskilt hyggligt system om det används på det sättet.

Här kommer en video från YLE som berättar om D´Hondts metod.

Valmatematikskola från YLE

Skärmavbild 2019-03-15 kl. 20.04.07

Mannen bakom allt Victor d’Hondt, 1841-2901

 

 

Testa några valmaskiner inför valet

För att bättre förstå vem av alla de kandidaterna och eller partierna i riksdagsvalet som står närmast dig och dina åsikter kan du fylla i en valmaskin eller valkompass.

Det är ett ganska enkelt sätt att få en fingervisning hur du borde lägga din röst i riksdagsvalet och öka förutsättningar till ett sådant Finland du vill leva i.

Här är några länkar:

HBL valkompass. Riktar in sig på parti, inte kandidat.

Ungas valmaskin. Frågor som är viktiga för de unga.

YLEs valkompass. Mer fokus på kandidaterna

Eftersom vi på Åland inte är medlemmar i de finländska partierna utan har egna föreningar så är de åländska kandidaterna i YLEs kompass presenterade som ”obundna”. Vi har också fått egna frågor som bara gäller Åland som inte kandidaterna från riket har svarat på.

Ideologibaserad basinkomst

Att säga att de ideologiska skillnaderna inte spelar någon roll är ett mycket förenklat sätt att se på samhället. Man missar helt de samband och strukturella förändringar som sker i samhället efter ett val. Många säger att ideologi inte är viktigt och att det är sakfrågorna som är det centrala eller kanske de enskilda frågorna man önskar förändra efter ett maktskifte. Håll alltid bakom örat att ideologin ändå alltid är grunden till de sakfrågor som partierna för fram i val. Det gäller även diskussionerna om basinkomsten.

Anhängarna till den s.k. basinkomsten finns på hela den politiska skalan från yttersta vänstern till radikala nyliberaler. Vänstern tänker sig basinkomsten som en frihet att kunna tacka nej till meningslösa och slitsamma jobb. Ett annat argument handlar om ojämlikhet. Man ser växande ojämlikhet i samhället överallt. Basinkomst kan vara ett sätt att minska klyftorna. Basinkomst kan ge en grundtrygghet som bygger på tillit och värdighet. Högern tänker sig att om staten går in och ger garantier för en grundtrygghet kommer arbetstagarna att acceptera en mera flexibel arbetsmarknad – en flexibel arbetsmarknad där man bortser från löntagarnas rätt till trygghet och där man genom kortsiktiga arbetsmarknadsåtgärder försvagar anställningstryggheten. Minskad byråkrati är också ett av argumenten. Med basinkomst tror man sig kunna minska den byråkratiska kontrollen av att folk använder pengarna “på rätt sätt”.

Vänster och höger talar alltså inte om samma form av grundtrygghet. Högern talar om ett komplement eller en ersättande modell till det omfattande socialskyddet vi har idag och de argumenterar ofta för ett lågt belopp. Vänstern ser basinkomst som ett steg för en mer utvecklad välfärdsstat. Vissa anser att en basinkomst är nödvändig eftersom många arbetsplatser kommer att försvinna samtidigt som arbetsmarknaden är i ständig förändring i och med digitaliseringen och även robotiseringen.

Att tro att jobben försvinner helt är en förhastad slutsats, däremot är arbetsmarknaden i ständig förändring där allt färre arbetsföra skall försörja allt fler.De arbetsplatser som tidigare varit lättillgängliga och krävt mer praktisk än akademisk utbildning har förändrats märkbart. Basinkomst är också en fråga som handlar om olika syn på arbete och prestation. Arbete som ger lön och skatter bidrar till upprätthållandet av välfärdssamhället – du måste bidra och visa att du presterat för att få något tillbaka. Jämför med dagens aktiveringsmodell för arbetslösa.

De som står utanför arbetsmarknaden delar sällan samma uppfattning som de som förespråkar aktiveringsmodellen eller en prestationsbaserad basinkomst.Livet som arbetslös går ut på att bevisa att du duger. Istället borde samhället skydda och stödja dem som är utsatta. Som det är nu upplever många att samhället bidrar till marginalisering och en ofta upplevd förnedringsprocess för den som står utanför arbetslivet.

Förutom de arbetslösa finns det flera andra grupper som kunde gynnas av ett förändrat system, t.ex löntagare som troget arbetat på samma arbetsplats länge och plötsligt blir utan arbete innan de hunnit uppnå pensionsålder har få möjligheter att integreras i dagens arbetsliv – som dessutom kräver alltmer högre utbildning. Samtidigt är åldersdiskriminering på arbetsmarknaden ett växande problem.

Yrkesfolk vars arbete påverkas av tillgång till stipendier utgör en ytterligare . utsatt grupp i sammanhanget. Till gruppen stipendiater hör t.ex. konstnärer, författare och forskare inom universitetsvärlden.

Prekariatet är en gemensam benämning för de i arbetsför ålder som under en längre tid befinner sig utanför den etablerade arbetsmarknaden. De har osäkra anställningsförhållanden som projektanställningar, anställningar hos bemanningsföretag eller andra tillfälliga typer av arbetsförhållanden  – ofta med arbetslöshetskassa som komplement. Gemensamt för de här personerna är att de saknar yrkesidentitet, anställningstrygghet och sociala förmåner och semester. De halkar dessutom efter med arbetspensionen vilket skapar en känsla av osäkerhet inför framtiden. Även personer som av fysiska, psykiska eller medicinska orsaker inte har möjlighet att delta kontinuerligt i arbetslivet eller har förutsättningarna för långsiktig självförsörjning ligger i riskzonen för utsatthet.

Jag skulle vilja diskutera en basinkomstmodell där man bibehåller rätten till utkomststöd och de behovsprövade stöden.  En basinkomst skall inte urholka vårt nuvarande välfärdssamhälle utan trygga utkomsten för dem som systemet sviker idag. Jag tror att det kan finnas fördelar med ett kompletterande försörjningssystem som en väldefinierad basinkomst kompletterar och som kan ge livskvalitet och trygghet för vissa utsatta grupper i vårt samhälle.

 

 

Jessy Eckerman, riksdagskandidat (S)

 

 

 

Riksdagsvalet, hur funkar det?

Min kampanjledare Lasse har idag skrivit en informativ insändare angående riksdagsvalet. Som kampanjledare får han många frågor angående valet vi hoppas att man nu reder ut en del av de frågeställningarna.

Alla röstberättigade ålänningar har i dagarna fått hem en anmälan om rösträtt i brevlådan. Du som är röstberättigad i riksdagsvalet har två alternativ.

1. Förhandsrösta 3-9 april 2019.

Om du till exempel är bortrest under själva valdagen eller har annat förhinder. Information om var och hur du förhandsröstar finns bifogat i kuvertet, du kan lämna din röst hos det förhandsröstningsställe som passar dig. Förhandsröstningsställena är bemannade om du har frågor.

2. Valdagen 14 april.

Besök den på anmälan om rösträtt i riksdagsvalet angivna vallokalen för din valkrets och lägg din röst. Tag gärna med din anmälan om rösträtt – blankett till vallokalen, men om du har förlagt den går det bra att uppvisa godkänd ID-handling.

Till riksdagsvalet 2019 har vi på Åland tre (3) listor med totalt fem (5) uppställda kandidater att välja mellan. Du kan som röstberättigad i landskapet Ålands valkrets rösta på en av följande kandidater och listor. Du kan inte rösta på kandidater utanför Ålands valkrets.

– Löntagarlistan med Jessy Eckerman.

– För Åland med Mats Löfström och Johan Ehn.

– Alternativ för Åland med Stephan Toivonen och Birgitta Johansson.

I riksdagsvalet röstar man på person. Om en lista innehåller två (2) kandidater räknas deras röster ihop och går listan till godo. Man använder sig av det s.k. d´Hondtska systemet. Här kommer ett exempel (påhittade siffror):

1. Mats Löfström (För Åland) 2 500.

1. Johan Ehn (För Åland) 2 000.

2. Stephan Toivonen (Alternativ för Åland) 1 500.

2. Birgitta Johansson (Alternativ för Åland) 2 500.

3. Jessy Eckerman (Löntagarlistan) 3 000.

Totalt antal röster: 11 500.

Lista 1 med Mats och Johan får sammanlagt 4 500 röster, lista 2 med Birgitta och Stephan får sammanlagt 4 000 röster och lista 3 med Jessy får 3 000 röster.

Mats blir vald att representera Åland i riksdagen även om Jessy får fler personliga röster eftersom Mats fick mest röster i den lista som fick mest röster sammanlagt.

Sammanfattningsvis: en röst på Johan går till Mats eller vice versa, en röst på Stephan går till Birgitta eller vice versa medan i det här fallet alla röster på Jessy går direkt till Jessy.

Nästa riksdagsval borde vara ett majoritetsval. Det är en nödvändighet för demokratin och ger alla samma möjlighet att representera Åland i riksdagen.

Värna om demokratin, gör din röst hörd i riksdagsvalet.

LASSE WELROOS (S)

Länk till riksdagsvalet